Ibland undrar jag om vi inte bara skulle ställa oss på huvudet och se på allt ur ett barns perspektiv? Allt det där som känns upp och ner kanske hamnar rätt då och allt syns klarare? Vi är så enkelspåriga ibland och hur mycket jag än vill se mig själv som en vidsynt människa så inser jag att jag går på rutin allt för ofta. Oftast för att jag för tillfället tycker att det är enklast och går fortast så. Skulle man vända lite på det skulle det kanske ta lite längre tid just den här gången men det skulle kanske lösa problemet framöver.
Det kan vara smutsigt och besvärligt att lösa problem men tillfredställelsen när det är gjort är fantastisk.
Ja nästa gång jag hamnar i en situation där allt känns upp och ner ska jag i alla fall mentalt försöka se det ur ett annat perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar